Lucka 5: "Du vill bara ha uppmärksamhet!" - Borderland
51091
post-template-default,single,single-post,postid-51091,single-format-standard,edgt-core-1.1.2,ajax_fade,page_not_loaded,,vigor child-child-ver-1.0.0,vigor-ver-1.11, vertical_menu_with_scroll,smooth_scroll,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Lucka 5: ”Du vill bara ha uppmärksamhet!”

”Måste du göra sånt väsen av dej? ”, ”Du tycks ju bara vara ute efter uppmärksamhet..”

Jag har aldrig tyckt om att få uppmärksamhet. Jag har aldrig velat stå i rampljuset. Jag har aldrig varit den mest sociala typen som alltid pratar högst eller mest. Jag har alltid varit mer av en iakttagare, diplomatisk och anspråkslös. Jag tyckte i viss mån om att uppträda med pianospel då jag var yngre, och föredrag har jag alltid kännt mig bekväm i. Men utöver det har jag inget som helst behov av uppmärksamhet.

Det att jag berättar högt om vad jag varit med om, gör jag inte för att få uppmärksamhet. Jag har inte uppträtt i TV eller radio för att bli berömd. Jag vill inte lyfta fram mig själv på något vis, jag är varken bättre eller sämre än vem som helst annan. Däremot har jag ett brinnande intresse av psykiskt välmående, psykisk ohälsa och allt som hör till. Och jag ser att samhället fortfarande blundar för många problem, vården haltar lite väl mycket, och främst av allt finns det alltför mycket fördomar och missuppfattningar kring dessa ämnen.

Jag vill att dessa ämnen ska få uppmärksamhet. Om jag med min personlighet, erfarenhet och kunskap kan hjälpa till med att föra fram dessa ämnen, är jag beredd att ställa mig ”i rampljuset”. Jag är beredd att hänga ut mig själv för den goda sakens skull. Och tro mig, det har varit en lång och svår process, det har inte varit lätt att komma till den punkt var jag är idag. Jag har fått väga varje ord jag skriver, och funderat på hur det eventuellt kan påverka min omgivning. Allt skriver jag givetvis inte heller i en blogg.

Men varje gång jag skriver, berättar, eller föreläser, får jag så mycket uppmuntran, så mycket positiv feedback och främst av allt kontakt med människor som sitter eller har suttit i liknande situationer, att det är värt alltihop. Att min sambo Conny uppmuntrar och säger ”Go for it” vad jag än föreslår eller frågar, gör det också lättare att våga.

Jag vill inte ha uppmärksamhet. Jag vill att psykisk hälsa och ohälsa ska få uppmärksamhet. Jag är bara ett språkrör.

2 Comments
  • Så fint inlägg igen, jag skrev om din julkalender i min blogg idag!

    5.12.2016 at 19:34

Post a Comment