Lucka 14: "Julstress och annan stress" - Borderland
51174
post-template-default,single,single-post,postid-51174,single-format-standard,edgt-core-1.1.2,ajax_fade,page_not_loaded,,vigor child-child-ver-1.0.0,vigor-ver-1.11, vertical_menu_with_scroll,smooth_scroll,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Lucka 14: ”Julstress och annan stress”

Såhär i juletider läser och hör man mycket om julstress. Folk ränner runt och jagar de perfekta julklapparna, de stressar över matmängder, över julfester, julavslutningar och julblommor. Stressar över julstädning och otvättade fönster.

Mycket av den stress dagens människa känner av idag, är i princip självförvållad. Med det menar jag inte att man kan skala bort allt man måste göra, men man kan skala bort lite, och fundera vad som på riktigt är viktigt. Alla har en egen stresströskel och klarar av olika slags stress och olika mängd stress på olika sätt. Vissa mår bra av att vara igång konstant, andra behöver mer tid att bara vara.

Många trodde att jag bara led av stress när jag blev sjukskriven. En bekant gav mig en bok om stresshantering, den hade hjälpt denna när hen hade extra stressigt på jobbet. En god tanke förstås, men jag led verkligen inte av stress. När man lider av psykisk ohälsa är det något helt annat än stress.

Efter att ha varit riktigt svårt sjuk lär man sig att inte stressa. Man lär sig vad som är viktigt, vad som inte är lika viktigt. Man lär sig prioritera, lyssna på sig själv, och göra saker på ett sätt som passar en. Visst kan jag känna mig stressad när det blir struligt med tidtabeller och mycket att göra, och så slänger man in lite flunssa och annat i soppan, så blir man nog nervös med mindre. Men då gäller det igen att prioritera och inte skapa mer stress.

Det har nästan blivit trendigt att vara stressad, och att ha kalendern proppfull. Det är inget jag själv strävar till. Julstress är också något jag inte har längre. Vi tvättar inte fönster, vi putsar inte lådor, vi svabbar inga golv. Vi städar så mycket vi orkar och ids. Barnen ser inte små dammtussar under soffan. Våra gäster bryr sig inte.  Vi lagar mat tillsammans, bakar maltlimpor och pepparkakor. Barnen är med och bakar, vi klär julgranen, vi äter risgrynsgröt. Juldagen har alla lov att gå i pyjamas hela dagen om den vill. Då bygger vi byggsatser, leker och spelar med det som vi fick till julklapp. Äter julmatsrester, dricker glögg, äter hur mycket godis och pepparkakor som vi vill. Diskar och plockar undan sen när vi orkar och har lust.

Vem stressar vi för egentligen? Vem skapar förväntningarna som vi så febrilt försöker nå upp till? Varför är det så svårt att släppa taget? Frågor som inte har exakta svar, men som de flesta skulle må bra av att fundera på ens lite.

No Comments

Post a Comment